torsdag 28 april 2011

Äntligen snart studenten?

Nu är de bara 1 månad kvar av gymnasiet för mig... äntligen..Men jag orkar inte klara av den längre. Jag vet att jag skulle kunna klara så mycket av de som jag ska göra men jag har ingen ork eller motivation att göra dem.

I got this panic emotion that I cannot describe to you
My world is tumbelling down what am I, what am I gonna do
Ca-can't deny it, deny it, what am I going through
Ca-can not fight it, can fight it, now I'm looking for the truth

I don't wanna lose control, but I'm falling
I just can't believe it
Never thought that I would be the one
Falling down
Waldo's People - Falling down

Känner mig helt slut när jag tänker på allt. Jag vill bara vara hos min pojkvän och inte göra något. Jepp ni läste rätt! Jag har fått en pojkvän trots alla kommentarer om hur ful jag är som jag fått höra genom åren. Vet inte hur många sårande kommentarer jag fått bara av min syster genom åren om att ingen kille skulle vilja ha mig så som jag ser ut. Mina fula tänder, min fula klädstil, mitt icke blonda hår, mitt osminkande ansikte, min icke slampiga personlighet m.m. Det hara bara funnits fel på mig har jag fått lära mig. Men nu fick fick jag en som älskar mig för den jag är. En kille som skrev först till mig dagen efter att jag blev medlem på en dejtingsida på internet.

Vi har bara känt varandra i snart 4 månader men allt känns så himla bra! Jag skämtar inte! De gör verkligen det! Han vill hjälpa mig och jag vill hjälpa honom med allt jag kan. Alla tycker att de kanske har gått lite väl fort men de känns som om jag alltid känt honom. Han är min fristad. (eller vad det nu heter) När jag är hos honom mår jag bra, så länge jag inte blir påmind om verkligheten. Då brister de för mig.

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see is just a yellow lemon-tree
I'm turning my head up and down
I'm turning turning turning turning turning around
And all that I can see is just another lemon-tree
Fool's Garden - Lemon Tree

Nu är det alltså bara en månad kvar.. Jag har dessa saker kvar att göra som jag kan komm aihåg just nu:

Samhällskunskap

Rättegångsprotokoll
Suffragetterna
Sverige och annat land- jämförelse om demokrati

Religion
Buddism/hinduism och annan religion - jämförelse om hur lika/olika dessa är
kristendom och judendom frågor

Alternativmedicin
Homeopati
prov
frågor
allt annat

Människan socialt och kulturellt
Mycket

Sjukvård
Mycket men får ej betyg eftersom jag inte hade praktik..

Och så har jag projektarbetet på detta som jag knappt tänkt på under året. Jag har gjort lite men har inte blivit klar med de och de skulle in i tisdags och redovisas imorgon. Men min klass är den ända i hela min skola som ska opionera på andras arbeten. Alltså någon annan ska läsa igenom mitt arbete och redovisa de för klassen hur de uppfattade det. De andra i skolan redovisar sina egna arbeten.. Jag lät lätt få IG på den.

And if I make it through today will tomorrow be the same
Am I just running in place?
If I stumble and I fall
Should I get up and carry on or will it all just be the same
Good Charlotte - The young and the hopeless

De värsta är att jag vet att jag skulle kunna klara skolan galant och jag skulle kunna gå bra betyg om jag bara haft någon som motiverat mig under skoltiden. Men vad jag än gjort så har folk sagt att jag gjort fel. Visst ska man få kritik men vad jag än gjort vare sig det är att göra ett arbete till att hjälpt någon så får jag skit för det. Jag har tappat motivationen att orka göra något längre. Jag vill helst inte göra någonting, ändå skriker en liten röst inom mig att jag vet att jag kan göra det. Vissa saker vill jag göra men jag kan inte komma fram till den punkt då jag gör det.

Det är inte som min pappa säger att jag vill göra saker som är roligare. Vissa gånger är de så men inte alltid. Många gånger gråter jag för jag kan inte börja med de jag vill göra. Jag vet exakt hur det ska se ut och hur det ska vara men jag kommer inte fram. Jag vill ha det perfekt från början. Jag vet att jag kan göra snygga och bra arbeten. När jag gjorde ett arbete om hjärtat så fick jag MVG på det och min lärare sa att det var det bästa arbetet han sett på över 3 år och han ville behålla det och visa upp det för de yngre eleverna! Mitt arbete blev ett sådant arbete som man får se som exempel på hur ett MVG arbete ska se ut! Jag blev så underbart glad över det när min lärare sa det inför min klass! Jag vet att jag kan göra sådana arbeten! Men bara om jag brinner för det och får tid att fixa det! Det är inte ofta det...

Breath in Breathe out
Tell me all of your doubt
If everybody bleeds this way
just the same
Breath in breathe out
Move on and break down
If everyone.. goes away
I will stay
We push and pull,
and I fall down sometimes
I'm not letting go,
you hold the other line

Cause there is a light In your eyes, in your eyes Hold on, hold tight From out of your sight Everything keeps moving on, moving on, Hold on hold tight Make it throught another night
Mat kearney- Breath in Breath out


Jag har pratat lite med min pojkvän om det och han bor som tur är någon mil ifrån mig så man kan säga att jag nu kan få börja på ny kula borta hos honom. Jag kan kanske bli en ny människa. Det hade varit kul. Han tror att Den nya bryr-mig-inte-ett-skit-Caroline kommer fram då. Jag frågade honom om jag verkligen har en sådan i mig och hans svarade nej kanske inte... Men om jag försöker riktigt hårt kanske jag hamnar i mitten av den skalan. De skulle inte vara dumt det heller. Jag måste sluta tänka för mycket och bara låta saker hända. De går segt men jag har nog blivit lite bättre sedan 2009 när mitt liv ändrades efter att jag gått om andra året på gymnasiet. jag började växa upp då och hösten 2010 gick jag om andra året på gymnasiet. Då började det verkligen när jag sa till hur jag mådde. Jag började även gå till kuratorn på ungdomsmottagningen och fick prata ut. De kändes riktigt bra att få höra lite positivt om hur jag utvecklats under de gångerna. Men jag har en lång väg kvar tills jag blir en bryr-mig-inte-ett-skit-Caroline.. Undra om jag når dit.
(Yeah, here we go)
It's a new day, but it all feels old
It's a good life, that's what I'm told
But everything, it all just feels the same

At my high school, it felt more to me
Like a jail cell, a penitentiary
My time spent there, it only made me see

That I don't ever wanna be like you
I don't wanna do the things you do
I'm never gonna hear the words you say
and I don't ever wanna, I don't ever wanna be

You...don't wanna be just like you
Oh what I'm sayin' is this is the anthem, throw all your hands up,
you... don't wanna be you

Go to college, a university, get a real job,
That's what they said to me
But I could never live the way they want
I'm gonna get by, and just do my time, out of step while, they all
get in line
I'm just a minor threat so pay no mind

Do you really wanna be like them, do you really wanna be another
trend?
Do you wanna be part of that crowd?
'cause I don't ever wanna, I don't ever wanna be
Good Charlotte - The anthem



lördag 15 januari 2011

Nu då?

Nu har det gått ett tag sedan mitt första inlägg. Livet ser lite ljusare ut men jag kommer nog inte få slutbetyg när jag tar studenten. Jag orkar helt enkelt inte få det.

Sedan jag senast skrev har jag börjar gå till ungdomsmottagningens kurator. En enorm lättnad efter att ha varit där. Även om man bara pratar om saker så hjälper det konstigt nog. Stenen på bröstet lättar lite. Fler borde verkligen gå till en kurator/ psykolog och liknande. Det är inget fel med det. Man behöver inte säga pinsamheter. Man bara säger det man har på hjärtat och får hjälp attt förstå saker. Jag har mest pratat om stressen i skolan som jag inte orkar med. Att gå till skolans kurator var inget val för mig, visst är den där säkert bra. men de byter för ofta för att man skall kunna ha någon sorts kontakt med dem. Det är något som min skola gör fel med.

Vi har även bara 1 syo som skall vara för nästan alla elever. Hur tänker skolan egentligen? Även om inte alla behöver hjälp så finns de ju de som behöver hjälp, som mig. Frö att jag skall kunna få en chans att få hjälp så måste jag bokstavligen gråta för att ens öppna deras ögon att jag behöver hjälp!